Från barndomen och upptäckten om sin sexualitet till tonårens famlande och tjejgänget som gör ”revolt mot kärleken” för att sedan i vuxen ålder förstå att hennes sexuella behov aldrig är sinande och vad detta kan ställa till eller hur det påverkar ens liv, det är väl hur jag kort skulle sammanfatta filmen.

 Men den handlar också om dialog, dialog mellan en man (Seligman/Stellan Skarsgård) och en kvinna (Joe/Charlotte Gainsbourg) efter att han hittat henne i en gränd, svårt slagen och omtöcknad.

 Dialogen handlar om att hon berättar sin livshistoria utifrån perspektivet att hon är en fruktansvärd och dålig människa, att hon är den värsta sortens människa på denna jorden. När hon beskriver sina erfarenheter och sina sexuella utsvävningar för honom så ställer han det i parallell till flugfiske, som är ett av hans stora intressen, hela dialogen blir stundom väldigt komisk och det är verkligen intressanta saker som ställs på sin spets. Ofta påpekar han för henne att hon antagligen inte är onormal eller konstigt alls utan att hon bara reagerat utifrån vad som kommit till henne och som hon upplevt, lite som vem som helst skulle ha reagerat. När han säger det så känns det som att hon inte tror på hans ord. Det ska också visa sig längre fram att mannen är oskuld trots sin vuxna ålder.

 Är detta en porrfilm kanske du undrar? Men ja, det är sexscener i den och ja, de kanske inte är helt platoniska, lite som i en porrfilm, men jag uppfattar det inte som porr. Det är mer som episoder ur hennes liv och att hon hela tiden söker efter nya kickar. 

 När hon behöver göra ett schema för att hålla ordning på alla sina dejter och för att skilja vem som är vem kan även jag känna igen mig även om jag inte träffat flera män samma dag. Men lite har även jag behövt skriva upp och komma ihåg för att skilja på personer jag dejtat… usch det låter hemskt men jag har insett att det är så här dagens dejtingmarknad ser ut, alla tar tillfället att träffa någon när tillfälle ges, inget mer konstigt med det.

 Den man som tar hennes oskuld, Jerôme, blir även hennes chef i ett senare skede och han följer med genom filmen som en slags hat-kärlek. Det är med honom hon får barn. Men på grund av sin upptrappade längtan efter allt mer krävande sexrelationer med våldsinslag så lämnar hon både sin son och sin man. Historien tar också upp att mannen inte vill vara singel och därför lämnar han bort barnet till en fosterfamilj. Här kan jag tycka att det blir ett något skevt manligt och kvinnligt perspektiv. Det är inte okej för henne att vara ego och tänka på sina behov, men det är det för mannen?! Det kanske ska framställas som kontroversiellt så att åskådare funderar på detta men det framställs som helt ”naturligt” att han lämnar bort barnet.

 Hon går också igenom en självhjälpsgrupp med en terapeut som vill att de ska kalla sig för sexmissbrukare. Men när hon ”bara” ser sig som nymfoman passar det inte. I en scen där hon ställer sig upp för att berätta något speciellt som terapeuten bett om, så river hon snart sina papper efter att hon börjat säga att hon nu varit utan sex i X antal veckor och dagar… och pratar rakt ut från hjärtat att hon verkligen är stolt och glad över sin lustfyllda och skamfulla sexdrift och att hon inte kommer att be om ursäkt för att hon är en nymfoman… sedan går hon ut från lokalen med stolta raska steg… det känns som en seger även om jag också kan undra om det verkligen är så klokt… att känna ett behov av att ha upp till 10 män som har sex med en per dag är lite i överkant men så är kanske filmens värld också. 

 På slutet av filmen är det en person som ger henne tipset att bli ”egen företagare” för han ser hennes ”manskunskaper” som något som går att utnyttja för utpressning mot människor och hon är verkligt duktig på det här eftersom hon läser männen utifrån deras sexuella preferenser och kan på så vis bli mer framgångsrik än om man ”bara” använder hot och våld för utpressning. Detta leder också till att hon tar en ”lärling” alltså någon som ska ta över verksamheten när hon själv inte längre kan göra det hon gör. Där blir det en ny sväng på filmen med mer ömhet och mer känslosamt utifrån ett kärleksperspektiv fast ändå inte mellan man och kvinna utan mellan två kvinnor när de ger känslomässig näring.

 På det hela taget kan jag nog tycka att filmen fått onödigt negativ respons men kan också förstå att den vanliga, Svensson-personen som tittar på en film som är 4 h lång om än med avbrott så kanske man vill ha ut mer, jag blev också väldigt upprörd, nästan arg över slutet på filmen och det kändes som att jag blev rånad på en upplösning… men har sansat mig nu och inser effekten av att sluta en sådan lång film på det sättet… 

 Se den och skapa din egen uppfattning, vi lånade den på bibblan, gör det du också!

 MissEllie

Tack för ordet och att du läste din miss Ellie i jakten på njutningen.