Jag tänker alltid så speciellt när jag är ute på vedbacken. Nyss var jag där och helt ur luften kom din fråga till mig: ”Varför söker du inte PAR på sexsajten”. Så gick min tanke - Jag tänkte så här: att jag är ju innerst inne tvåsam. Alltså polyamorös, men jag vill vara med en åt gången. Nä, jag blir aldrig någon swinger!

 Men som alltid i den speciella miljön på vedbacken så kom motfrågan ”Varför?”  Varför är det så?

 Och så överfölls jag av en annan tanke. Den tanken att sexualiteten är ju ett språk. Sex är kommunikation. Ett språk som jag utvecklar. Som jag vill utveckla mot allt större nyansrikedom. Och för mig har det alltid betytt att min KROPP vill tala och samspråka och samspela sexspråkligt med en kvinna och hennes kropp.

 Och vad fan är det då för fel med att jag är tvåsam? sa jag till mig själv där på vedbacken.

 Tja, tänk dig att du i ditt vanliga sociala språk bara klarade att tala med en person åt gången. 

 Fan, menar du … ? Helvete - du menar att jag är nån slags sexuell autist?

 Ja, precis - fast lite mer kommunikativ än ett runkmiffo.

 Du menar att om jag vore ”normal” eller i varje fall hjälpligt utvecklad sexuellt så skulle min kropp gärna vilja föra kroppsliga sexuella ”samtal” med flera andra kroppar på en gång. Precis som jag gärna är social och sitter och samtalar vid middagsbordet med flera vänner samtidigt?

 Arletta (tre timmar senare): Nu är veden slut. Du får gå ut och hämta lite mer.

 Ellington: Nä, faen att jag det gör! Det är din tur denna gången.

Ellington